Legenden om den helige drinkaren av Joseph Roth

Detta mycket lilla verk består enbart av 50 sidor och det är ett format som passar mig mycket bra. Jag vet som läsare att jag på 50 sidor kommer att få en historia berättad för mig. Om den är bra rymmer boken även ett budskap som genom olika stilistiska drag visar sig i texten.

Just sådan visar sig Legenden om den helige drinkaren vara. Det börjar med att en välklädd herre i Paris tar sig en tur ned under en av broarna i Paris där de fattiga bor. Det är 1920-tal skulle jag tro för det finns bilar och bio. Den stilige mannen träffar på uteliggaren Andreas som han börjar språka med och som han sedermera ger 200 francs. Gentlemannen önskar ej få tillbaka pengarna själv, men om Andreas skulle vilja får han gärna återlämna dessa till den lilla helgonstatyn Teresa i kyrkan Sainte Marie des Batignolles om söndagen. 

Andreas är överlycklig över dessa 200 francs som tar honom in till en bar där han köper sig några glas att dricka. Under veckorna som följer sker en rad händelser. Vad som är anmärkningsvärt är att Andreas vaknar upp och kommer på vem han egentligen är, en tysk medborgare. Det visar sig att han heter Andreas Kartak. Vid ett besök på en krog känner han igen en tysk fotbollsspelare som det visar sig att han gått i samma klass som. Andreas uppsöker denna f.d. skolkamrat som erbjuder honom husrum och pengar för god vänskaps skull. (Återigen dessa fotbollsspelare som lyckas ta sig in i finlitteraturen! Vad är det med män och fotboll? Det fattas bara att jag hittar en skrift av Sartre som hyllar detta spektakel. Man kanske ändå får ha i åtanke att fotbollen är sprungen ur en laganda då man ännu inte köpte spelare för miljoner.)

I alla fall, i och med dessa pengar Andreas kommer över vaknar han liksom ur en dvala. Det är som han bara vandrat runt i Paris i flera år utan att ha tänkt en enda tanke. I fängelse visar det sig att han också har suttit i efter att ha slagit ihjäl sin älskarinnas make...


Jag skulle vilja analysera detta lilla verket mer, men jag anser inte att jag kan. Som efterskriften säger var Roth av judisk härkomst och hade genom sitt liv upplevt en rotlöshet. Lustigt, rotlöshet för Roth. Roth gick bort vid 44 års ålder, alkoholiserad i Paris. Precis som Roth själv är Andreas svag och utstött. Vad som är anmärkningsvärt är att de 200 francs, som blir
1 000 frans så blir det alltid flaskan, alkoholen, spriten som Andreas flyr till. Är det alkoholen som gör att han får tillbaka minnet och vaknar ur sin dvala eller är det fotbollen och däribland vänskapen?

Så till vida, ett fint litet verk som belyser de områden som män kan dö för och dessa är fotboll, knulla och sprit. Om dessa ämnen kan det skapas världslitteratur kring uppenbarligen.