Romanen är en av de tyngsta som jag har läst. Jag tror att ni flesta vet vad den handlar om. Den kom som film år 2003 med Hopkins och Kidman bland annat.
Jag sympatiserar inte med Coleman för hur han gjorde sitt val. Han var feg och drog fördel av att han var vit. Han vände ryggen åt sin egen ras. Samtidigt tror jag inte vi kan förstå vilken segregation som förekom i USA under 1900-talet. Detta gäller fortfarande dessutom.
Av en händelse råkade jag komma över The Curious Case of Benjamin Button som jag läste direkt efter Skamfläcken. När fadern i denna lilla novell av Scott Fitzgerald upptäcker att hans son är en 70 årig man tänker fadern: "för en febrig sekund önskade mr Button att hans son hade varit svart" s.10. Denna novell av Fitzgerald gavs ut år 1922, så man kan förstå vad de svarta har fått utstå hat av de vita.
Jag hade velat veta mer om Iris, kvinnan i Colemans liv som födde honom fyra barn. En mamma som verkade mycket radikal i unga år, men med åldern tappar hon sin röst och intar enbart positionen som mamma med sin omsorg för hemmet. Mannen, Coleman, blir familjeförsörjaren som även står för den intellektuella utvecklingen. Roth har ju själv arbetat vid universitet i sitt liv och akademikervärlden finns ständigt närvarande i alla hans böcker. Det är på sätt och vis en klassisk hållning Roth som författare har till sina verk. Han vill att den litterära kunskapen ska vara närvarande i sina romaner och vi läsare bjuds på bra mycket litteraturhistoria och europeisk mytologi.
Om Roth kommer att få nobelpriset i litteratur är frågan. Ska jag vara ärlig låter han inte kvinnan komma till orda särskilt ofta. Hon är antingen horan eller häxan, ofta dum i huvudet och svag till naturen. Jag har läst runt tio, tolv böcker av Roth och kvinnan är alltid underrepresenterad. Han använder att ganska grovt språk i sina romaner och detta går ibland till överdrift. Samtidigt som Philip Roth är en fantastisk författare och enligt mig ska ha Nobelpriset i litteratur, är han en författare som klassar in sig i resten av gänget med Leif GW, Klas Östergren och alla andra manliga författare som med sina manschauvinistiska, låtsasintellektuella romaner som utgör 99,9 procent av det som ges ut.
.
Om Roth kommer att få nobelpriset i litteratur är frågan. Ska jag vara ärlig låter han inte kvinnan komma till orda särskilt ofta. Hon är antingen horan eller häxan, ofta dum i huvudet och svag till naturen. Jag har läst runt tio, tolv böcker av Roth och kvinnan är alltid underrepresenterad. Han använder att ganska grovt språk i sina romaner och detta går ibland till överdrift. Samtidigt som Philip Roth är en fantastisk författare och enligt mig ska ha Nobelpriset i litteratur, är han en författare som klassar in sig i resten av gänget med Leif GW, Klas Östergren och alla andra manliga författare som med sina manschauvinistiska, låtsasintellektuella romaner som utgör 99,9 procent av det som ges ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar