Önskeklövern av Kerstin Sundh

Alla lugna! Detta är inte ett verk som handlar om centerpartiet! Det är Sundhs underbara bok om hur det var att vara fattigt barn i Sverige på 1920-talet. Detta är andra boken i en trilogi där första boken var Skomakarungen. Önskeklövern är så mycket starkare i sin skildring och mer realistisk. Det finns tyvärr inte så mycket sagoprägling i denna bok som Sundh annars alltid brukar ha.

Denna historia är så speciell att det nästan måste ligga någon sanning bakom. Påminner lite om Ormens väg på hälleberget.  Boken vänder sig till 7-12 år om inte ännu yngre barn, men motivet är högst seriöst.

Barnboken tar inte bara upp fattigdom utan alkoholproblemen som fanns i samhället. Fulla fäder som slår sina fruar och klår upp barnen, kvinnans låga roll i samhället, skammen över att vara fattig och fattigt barn, inte ha råd med badkläder och kunna bada om somrarna, att inte kunna simma då det är varmt, inte ha lika fina kläder som de andra barnen i skolan, hela tiden behöva hjälpa till i hemmet med att tvätta kläder i bäcken, laga mat, ta hand om syskonen istället för att ägna sig åt skolan för det finns det inte tid till.

Även i denna boken finns det ett lyckligt slut. Detta är rikedom. Pengar är trygghet och reducerar skammen över att vara fattig. För barn är pengar viktigt. Ska man dekonstruera texten finns det en rad i boken där huvudpersonen Magda tänker: ´"Det är härligt att morfar fått ont i blindtarmen!" Jag anser att denna mening är mycket stark då den kommer från ett barn, ett barn som har fattat läget, som är mer vuxen än de vuxna. Som ser orättvisor och kan se en utväg från den kuvade tillvaro som det innebär att vara kvinna. Meningen är nästan så stark att jag tror att Sundh kände själv mycket när hon skrev denna mening som kommer ganska så tidigt i början av boken.

Vad som är speciellt med boken är just motivet hustrumisshandel, att en kvinna och även mamma väljer att stanna hos maken och pappa till barnen som slår. Slutet i boken är faktiskt ganska så tragiskt. Alla barnen tvingas flytta hem till mammans morföräldrar eftersom de alldeles för många gånger hade fått låsa in sig i vedboden de gånger som pappan varit full och slagit dem. I slutet väljer dock mamman att gå tillbaka till pappan och lämna barnen. Den äldsta dottern Ingeborg gifter sig för övrigt med en äldre man som var hennes mammas gamla friare. Detta låter ganska så tragiskt, men ganska så realistiskt.