Denna bilderbok från år 1952 utgör en form av pikareskroman i den bemärkelsen att Mumintrollet bland annat är på resa och miljöerna byts ut på varje sida. Handlingen är inte minst sagt full av både ångest och rädsla, men med lyckligt avslut. Jag kommer ihåg att jag läste den här när jag var liten och jag förstod den inte. Nu förstår jag hur viktigt det är att man som förälder ber sitt barn att reflektera över allting. Det inleds med att Mumintrollet är på väg hem från mjölkaffären. Det är fin och trevlig väg genom skogen när han stöter på Mymlan. Här är det ett litet fel för egentligen är det Mymlans dotter hon heter. (Mymlan är deras mamma.) Hon är ledsen för att hennes syster Lilla My har rymt. Mumin ska hjälpa till att leta reda på lilla My och de fortsätter sin vandring. De passerar Gafsan som sitter rufsig i håret och metar vid havet. Gafsan karakteriseras i Det osynliga barnet som en lite finare dam, men här porträtteras hon som en gammal alkis. När Mumin och Mymlan kommer till Hemulen suger han in dem i sin dammsugare och sedan råkar lilla My gå förbi och klipper upp dammsugaren - hon är funnen!
Därefter beger de sig tillbaka till Muminhuset, men möter så klart olika figurer på vägen. Det som är lite intressant är när de stöter på Filifjonkan som är en kvinnlig gestalt som karakteriseras av att hon är lite hysterisk och ångestfylld. Hon bli skrämd av dem och flyr så snabbt att hon tappar sin klänning på vägen.
Därefter kommer Mumin, Mymlan och My till Hattifnattarna som är elektriska,
sedan blir regn och storm
och sedan avslutas det med sol!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar