mycket personliga och individuella. Motiv som jag finner är uppgivenhet och lugn kontra kaos etc. Den är ganska svår att förstå och jag kan inte sätta fingret på en exakt röd tråd. De ord som återkommer är exempelvis aska, fläckar och fängelse. Det finns ett fåtal paralleller till grekisk mytologi och även romantiska inslag. Ibland framstår fläckarna som tagna ur olika motiv, utan en egentlig innebörd. De syftar ibland som illusioner eller bilder från ett krig, ibland känns de som Holocaustfragment som i fläcken:
Fåglarna står stilla
i hettan ovanför kratrarna,
ännu fräser de
byltena av asbetskläder.
Under jorden förmultnar
barnens askgrå teddybjörnar,
vilka krafter har verkat här,
vilken förtvivlan?
Plötsligt uppenbarar sig,
med gula hjälmar med järnspett,
människor bland stenhögarna.
Plötsligt viskar någon
som betraktar dem
på mycket långt håll:
"De är aska vi ska bearbeta
mellan våra händer,
i våra strupars tunnlar,
i våra gnyende hjärtan."
s. 30 i Fläckar av liv av Werup.
Min favorit är den första i samlingen som sätter tonen för de resterande fläckarna. Här säger Werup klart och tydligt att det inte finns en tydlig anspelning, utan allting hänger samman, men han kan inte riktigt säga på vilket sätt.
Vems röst skall jag nu imitera,
vilken stämma i den stora kören,
vilken av alla dessa utsagor
skall jag rycka ur sitt sammanhang,
vilken delvishet skall jag klamra mig fast vid
i dag, i morgon, om tusen år,
för att språk skall tränga genom
djungeln i min mun?
s. 11 i Fläckar av liv av Werup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar