"Ja, livet var beroende av gröna betesmarker."
Människor beroende av boskapen för sin existens. Det är inte så västvärlden pratar om existens. Ebla är en kvinna som bor med sin familj i en Jes (större klan) i Somalia. De har flyttat runt hela livet sedan hon var barn. Att som kvinna växa upp med det här förutsättningarna, traditioner, vara en bytesvara, maktlös som ett djur är galet. Precis lika galet som att bli söndervåldtagen på en båt och inte kunna sätta dit våldtäcksmännen fast det finns bevis.
Ebla är aldrig glad, alltid nedstämd. Hon har inget att glädjas åt. Men hon vill ändra på sitt liv och ta sig ifrån den primitiva tillvaron hon är uppväxt med, fly bort och bli fri. Hon flyr till staden en kväll och letar upp en avlägsen kusin. Hon ljuger ihop en historia och lyckas bli kvar hos kusinens familj och hjälpa till i familjen.
Språket är kortfattat och består av mycket dialog. Det är deras vardag som beskrivs. Familjen, släkten, nya familjemdlemmar. Kvinnorna som är gravida och lider på grund av sina tidigare födslar som tär på kroppen. Utöver det, hårt arbete och dålig näring.
Ebla är en stark kvinna beskriven och skapad av en man och det betyder något. Detta är Farahs debutbok och den första som handlar om Ebla. Dialogen är ganska enkel och jag tycker inte att jag hittar en egen ton hos författaren i boken. Jag måste läsa mer av Farah för att se om han utvecklas. Jag vill ha Somalia in på djupet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar