Denna bok är skriven av Adonis och boken enligt Adlibris är en "fantasirik rekonstruktion av den störste klassiske arabiske poeten al-Mutanabbis liv och verk."
Verket bygger på den arabiska poesin, beskrivningar av livmödrar och kvinnor som antingen föder Gud eller djävulen, ung man som vandrar omkring i mellanöstern i natten eller under dagen och förmedlar intrycken. Påminner mycket om det språket som återfinns i Bibeln. Adonis har gjort en anspelning på al-Mutanabbis liv som föddes 915 e.Kr. i Irak. Adonis berättar om al-Mutanabbis liv i dikterna och vid sidan av dessa tillkommer Adonis egna dikter om al-Mutanabbi. Alla dikter är alltså skrivna av Adonis, men de utgör metaberättelser eller ska man säga poetiska definitioner av dikten bredvid som handlar om al-Mutanabbi.
Även om jag personligen inte fastnar för detta kan jag förstå att det är bra. Jag kan inte avgöra om Adonis är värdig ett nobelpris efter att enbart ha läst den här boken, men visst är språket vackert. Nu förstår jag hur mycket mer av arabisk litteratur som jag måste läsa. De som kan arabiska menar att det finns en melodi i språket och dikterna. Adonis läser sina texter med denna musikaliska klang som gör det tydligare.
Citat:
"En stjärn klädde av sig naken
och kom till mig att njuta
i Tigris famn.
Tillsammans gick vi vilse.
Vi läste, vi skrev...
En stjärna som inte tycker om Zuhayr
men som har blivit tokig
i Shanfaras Lamiyya,
ty han förlitade sig aldrig
på stammens styrka,
backade aldrig ett steg."
sida 104
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar