Hur skulle jag ha överlevt i Uppsala under de här åren om det inte hade varit för Kristian Lundberg? Det språket som Lundberg tillämpar är poetisk prosa. Hans språk är poesi. Varenda mening har en betydelse. Vi har inte många svenska författare som kan klara av att skriva så här. Det är utländskt, postmodernistiskt, känns osvenskt på ett sätt.
Jag flyttade från underbara Malmö år 2013 efter att min dåvarande pojkvän fick en doktorandtjänst i Uppsala. Jag hade precis gjort mig hemmastadd i Malmö då jag valde att bryta upp från staden för kärleken, för Uppsala. Jag visste redan då att jag inte var färdig med Malmö. Nu, tre år senare kan jag säga detsamma. Jag vill tillbaka till den fuktiga, gråa, industriella arbetarstaden. Jag vill lämna skogen, minusgraderna, studentfyllona, tumörträsk-östersjön, ointellektuella, parkeringslösa och dyra skitstaden Uppsala och flytta tillbaka till underbara Malmö.
(Folkets park, dystra blåsiga Västra hamnen, glasrutor, Bron, Danmark, Bergsgatan, Inkonst, Möllan, Ribban, Sigfrid Persson-husen, zon 1, Skånsk mylla med mera.)
Det område jag bodde på i Malmö, Ellstorp, har fått ett eget kapitel i En hemstad och utgör ett minne för Lundberg själv. Det är ett kapitel innehållande en uppenbarelse, obehaglig sådan. Vanföreställningar, minnen som gäckar, håller en fast i det gamla och smutsiga. Stycket handlar om döden.
Lundberg skriver om sin barndom och sin tid som alkoholist och sina missbrukande vänner som finns i hans minne. De lever i Malmö, en stad som Lundberg undrar vem som har rätt att skriva dess historia. Boken är först uppdelad efter platser i Malmö som gatunamn, platser som finns i minnena vilka symboliserar vissa händelser, människor eller tankar. Det är en enormt stark berättelse. Kanske det bästa som har skrivits på flera år av en svensk författare. Om inte Lundberg blir invald i Svenska akademin är jag inte med. Det finns personer där som jag inte tycker borde sitta där. Som inte har åstadkommit tillräckligt rent litterärt. 
Ellstorp
Citat ur boken:
"Den som anlägger berättelsens struktur skapar också ett fiktivt mönster av förståelse." S. 39
"Vi kommer ned från kullarna som omger staden. Tågrälsen närapå lyser; skinande. Rummen står vidöppna. Jag är blickstilla. Jag sitter blickstilla medan ögonen är hårt slutna och ändå rör jag mig. Jag förs tillbaka. Det blir alltid så. En svag bild. En antydan. En gest. Och plötsligt slår dörren igen om mig och jag sitter ensam i ett kallt vitt rum." S. 93
Några av platserna som nämns i boken:
Grangatan
Sallerupsvägen
Davidhallsgatan ------->
S:t Knuts torg
Celsiusgatan
Simrishamnsgatan
Södervärn
Värhemstorget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar