Språket som förekommer i Varats olidliga lätthet är inte dåligt, även intrigen kan sägas vara intressant och en bladvändare till en början, men emellanåt förekommer kommentarer om kvinnor som får boken att kännas förlegad och gammaldags. Vi har kommit ifrån detta för längesedan! Det är nästan som debatten om det ska förekomma nakna kvinnor i offentlig konst. Samma fråga ställer jag mig när jag numer läser litteratur - ska man verkligen skriva om kvinnor på detta sättet? Boken handlar om ett gäng vänner i Prag och deras tillvaro. Boken inleds med förhållandet mellan Tereza och Tomas. Tomas har många kvinnor och går efter deviserna att man ej ska vara tillsammans för länge med en kvinna, sova tillsammans med sin älskade eller se henne tätare än tre veckor mellan varje möte för att man inte ska tröttna på henne. Det finns en tusentals med böcker av män som handlar om just det.
Kundera resonerar kring filosofi, men det blir inte så snyggt. I kapitel 2 till exempel resonerar han kring den tyngsta bördan som Nietzsche skriver om. Kundera eller romankaraktären ställer sig frågan om tyngden är fruktansvärd och lättheten skön. Han jämför här att tung börda får oss att gå under vad gäller tungt arbete och även på ett psyksikt plan. Samtidigt skriver han att en kvinna tycker om att känna manlig tyngd på sig och "längtar efter mannen börda" s. 9. Även resterande del av det korta kapitlet är ganska vackert och fyndigt, men det smyger ofta in hos Kundera spydigheter, då ofta när det gäller just kvinnor. För Kundera är det givet att just han exakt vet hur kvinnor tänker och önskar ha det.
Varats olidliga lätthet räknas till den bästa romanen som Kundera har skrivit och den filmatiserades även med Juliette Binoche och Lena Olin i huvudrollerna. Jag har läst tre böcker av honom nu och det får nog vara bra där. Jag blev inte överväldigad, tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar