Den här novellsamlingen innehåller bland annat novellen "Brokeback Mountain" som gjordes till en fantastiskt film år 2006 med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Eftersom novellen blev film är det den som får hela novellsamlingen att sticka ut och då speciellt den novellen. De andra blir inte lika intressanta. I nyutgåvanorna av novellsamlingen har novellen Brokeback Mountain fått stå med på bokomslaget, vilket den inte gjorde tidigare.
Det är realistiska berättelse om fattigdomen i staten Wyoming i USA. Den handlar om fattiga ranchägare som försöker försörja sig i det kargiga klippiga bergen-landskapet. Det är beskrivningar om de udda personerna, de som inte passar in. Inte minst i den korta novellen "Nio mil till bensinpumpen". Novellerna följer ett ganska givet mönster. Ofta inleder Proulx med en beskrivning av omgivningen så läsaren förstår var man befinner sig. Miljön i sig avspeglar sig på karaktärerna som är med i novellerna. Man kan säga att först kommer lite miljöbeskrivning, sedan en karaktärsbeskrivning, lite dialog och så börjar det om på nytt igen. Novellerna utspelar sig både i nutid och dåtid.
Det är hemskt att behöva medge, men boken handlar om inskränktheten hos white trash. Personer som har fördomar, är outbildade, stannar kvar på en ort och inte kan ta sig vidare och bitterheten över det. De har inte råd att utbilda sig och istället blir de människor helt utan betydelse, knappt något ordentligt arbete, fattiga och fast på en belånad ranch eller ensamma i en trailer helt förbittrade över livet. Den här novellsamlingen motsätter idén om den amerikanska drömmen om att man gör sin egen rikedom bara man jobbar hårt.
Jag tycker tyvärr inte språket är tillräckligt intressant. Det är inte dåligt, men det har gjorts tidigare. Jag kan däremot uppskatta Proulx subtila skildringarna av katarsis som förekommer i varje novell. Det är proffsigt gjort och hon låter läsaren tänka själv och ibland är det så diffust beskrivet att man inte ens förstår vad som händer och man får läsa om stycket.
Citat:
"Det fanns ett slags öppet utrymme mellan vad han visste och vad han försökte tro, men det fanns ingenting att göra åt det, och kan man inte fixa det får man lov att stå ut med det." S. 256
Detta sista stycket i Brokeback Mountain och hela samlingen får på något sätt symbolisera dels Ennis och dels de andra karaktärernas anda och förhållningssätt i boken. Livet är som det är och man kan inte göra något åt det och bara bita ihop. Inte riktigt min filosofi, men är man fattig och på annat sätt utsatt är livet inte lika enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar