Dikter av Majken Johansson

Att se Johansson sorgsen på omslagsbilden till hennes antologi i sin uniform från Frälsningsarmén är så oerhört tragiskt. Den där jävla bonneten som hon har på sig! Denna stackars kvinna; fosterbarn, oerhört begåvad, alkoholist med depressioner och ångest samt homosexuell under mitten av 1900-talet i Sverige - inte helt lätt. Man vill bara rädda henne och ta henne till sig hem.

Dikterna är kantrade av skam. Tyckte Johansson att hon syndade? Många av dikterna har religiösa anspelningar, himlen och helvete. Djävulen återkommer flera gånger i hennes dikter. De dikter som jag finner intressantast rent stilistiskt i antologin är de från samlingen Liksom överlämnad från år 1965. Däri förekommer även dikten Novellette som innehar en helt annorlunda struktur av språket och sätt att leka med fraser och ord som inte förekommit tidigare i hennes dikter. Dikten är lång och Johansson leker med orden. Inte minst i själva titeln som anspelar på en kortare och något nättare  novell. Jag tänker på Nabokov som kallade sin Lolita för nymfett, en något nättare form av nymf.

Litteraturvetaren Paul Tengart har i sin bok Litteraturteori valt just dikten Novellette av Johansson där han vill visa hur dikten kan tolkas på olika sätt beroende på litteraturteori. När jag läste litteraturvetenskap vet jag att min lärare gjorde samma sak. Vi fick analysera vart stycke efter en teori. Jag vet att något stycke var mer marxistiskt, något annat var strukturalistiskt medan något annat var queerteori. Tengart har även gjort analyserna i sin bok. Kapitlet som var queer kommer jag specifikt ihåg för det var skrivet lite speciellt. Det stycket är det andra och lyder så här:

"Långa kvällar svepte strålkastarljus

över Sorgenfri.

Pojkarna kom vinande i stora skinnhandskar

med hög krage. Att bli förd

några varv runt banan

av ett par kraghandskade mot skulderbladet

blev mera värt än lilla a i räkning.

En hette Olle och vågade ha snaggat hår

när de andra började med långt.

Han gick i läroverket och vita strumpor."

Just det här med att gå med snaggat hår och i läroverket och vita strumpor kan tolkas som ett queerdrag, att Olle står ut från mängden.